Artiklar

Brunnsborrning i Sverige 1976–2000

2002-09-16

År 2001 kom det in ca 15 000 brunnsuppgifter till Brunnsarkivet. Under 2002 kommer troligen mer än 20 000 brunnar att rapporteras. Det är av intresse att se vad som orsakat denna ökning och om brunnarnas utformning förändrats med tiden. Siffror och figurer som redovisas i denna artikel bygger på uppgifter som inrapporterats till Brunnsarkivet. Uppskattningsvis borras mellan 25–35 % fler brunnar som SGU ej får in uppgifter om. Tyvärr har det stora antalet inrapporterade brunnsuppgifter under senare år orsakat en eftersläpning i inmatningen, vilket innebär att endast statistik t.o.m. år 2000 kan redovisas. Figur 1 visar att det är energibrunnarna som ökat i antal. Antalet vattenbrunnar har sedan början av 1993 i stort sett varit konstant. Det bör dock tilläggas att en relativt stor del av brunnarna saknar uppgift om brunnens användning. Troligtvis utgörs huvuddelen av dessa av energibrunnar. Att antalet energibrunnar (bergvärmeanläggningar) ökat har troligtvis flera orsaker, men ökande olje- och energipriser samt ett förhållandevis gott investeringsklimat har starkt bidragit till detta. Är brunnarna säkrare nu än förr? Det är också av intresse att se om borrningarna som utförs är säkrare idag. Har Normbrunn -97 haft någon inverkan på energibrunnarnas utformning? I denna statistiska jämförelse har vi tittat på hur djupt stålfoderrör är nedslagna i berg. Enligt Normbrunn -97 skall foderrör neddrivas minst två meter i fast berg och minst sex meter foderrör skall användas, detta för att förhindra att ytvatten eller ytligt grundvatten tränger ner i brunnen. Figur 2 och 3 visar att det har skett en förbättring efter 1997. Medianvärdet för neddrivning av foderrör i berg har närmat sig två meter i berg. Det bör dock påpekas att detta ändå innebär att ca50 % av brunnarna ej uppfyller normbrunnskraven. För vattenbrunnar har neddrivning av stålfoderrör i berg konstant överstigit två meter sedan 1990-talets början. Målsättningen bör vara att energibrunnarna kommer upp till samma standard som vattenbrunnarna. Även andelen brunnar med mindre än sex meter foderrör har minskat på senare år, men fortfarande klarar inte ca30% av brunnarna normbrunnskraven. Ger brunnarna lika mycket vatten som förr och hur djupa är de? Av figur 4 framgår att energibrunnars vattentillgång minskat med nästan 50% sedan början av 1990-talet, vilket delvis kan bero på att i takt med att borrning går allt fortare ökar också lufttrycket. Detta innebär att en större mängd söndermalet berg per tidsenhet transporteras upp genom borrhålet. En annan bidragande orsak är att energibrunnarna blev grundare till följd av att många mindre värmepumpar samt direktverkande värmepumpar installerades under perioden 1994–1997, se figur 5. De höga medianvärdena i början av 1980-talet är grundade på för få brunnar för att vara statistiskt säkerställda då lagen om uppgiftsinlämning för energibrunnar tillkom först 1985. Att energibrunnarnas borrdjup ökat efter 1997 beror till största delen på att större värmepumpar installeras, men enligt värmepumpsåterförsäljarna finns det också en tendens att öka borrdjupet för att säkerställa en långsiktigt fungerande värmekälla. För vattenbrunnar kan vid en första anblick inget tydligt samband urskiljas. En trolig orsak till detta kan vara att åtgärder som högtrycksspolning (tryckning) och sprängning genomförs för att öka vattentillgången i brunnen. I figur 6 kan också en tydlig trend urskiljas som visar att nästan var tredje brunn trycktes år 2000 jämfört med var tionde i början av 1980-talet. Denna typ av åtgärder vidtas i stort sett aldrig i en energibrunn då behov av stor vattentillgång ej föreligger. Av figur 5 framgår också att hushållsbrunnarna har blivit djupare, vilket också talar för teorin att vattentillgång minskar till följd av effektivare borrmetoder. Finns några regionala skillnader? Givetvis skiftar de geologiska förutsättningarna i landet, vilket också påverkar brunnens utformning. Till höger presenteras figurer över Stockholms respektive Västernorrlands län avseende totaldjup (fig. 7), antal meter stålfoderrör i berg (fig. 8) och vattenmängd (fig.9). Det kan vara intressant att iaktta att vattentillgången är betydligt sämre i Stockholms län än genomsnittet i landet. I motsats till i stora delar av övriga Sverige har antalet meter foderrör i berg på energibrunnar minskat i Västernorrland efter 1997, vilket kan vara en oroande utveckling. Det bör dock tilläggas att medianlängden år 2000 är densamma som i Stockholm men där är trenden den motsatta. Det är också intressant att iaktta att mediandjupet på energibrunnarna är större i Stockholm än i Västernorrland. I normala fall borde förhållandet vara det omvända, då medeltemperaturen är lägre i Västernorrland och således skulle större värmepump och djupare borrhål erfordras. Orsakerna till detta kan vara många, men den mest troliga förklaringen är att fastigheterna som värms upp i Stockholm är större, vilket medför en större värmepump och därmed erfordras också djupare borrhål. Göran Risberg Magdalena Thorsbrink